Lilleman, min lilla tiger, är nu i Nangiala. Det gick fort utför och i eftermiddags xxxxxxxxx jag honom. Det är så det känns. Men efter två dygn av kräkningar, diarré, uttorkning och andningssvårigheter så fick det räcka. Cancern tog allt.
En spruta - normalt ger man tre - sen somnade han in i min famn.
Tillägg 19/1
Är lite lugnare idag. Har ändrat i inlägget. Vi avlivade honom. Det gör ont, men han slipper lida mer.
8 kommentarer:
Skickar en STOR kram!! men gumman, avrättade är helt fel ord, du gjorde det enda rätta och honom en stor tjänst!! (även om jag förstår hur du menar och hur det känns) Han slipper lida mer nu och springer säkert och jagar små kattjejer i himlen nu!! Särskilt om han har samma tjejtycke som lillhusse :-)
En stor kram till!!
Snyft! Jag lider med dig. Och jag vet precis hur det känns. Även i mitt hjärta gapar ett stort hål efter vår älskade Alfons.
Vi tänker på er!
varma kramar
Det är jobbigt när en familjemedlem går bort. Skänker en tanke till både dig och ditt lilla lejonhjärta.
Stackars! Vet precis hur det är, var tvungen att avliva min hund i våras. Och även om man vet att man gjort det enda rätt så oj vad svårt det är! :(
Stor kram!
Usch, altid jobbigt att ta ett sådant svårt beslut, men kissen har det bättre nu. Och tänk, du kommer ju att få träffa ditt lejon i ett senare liv. Kram
*Kramar om*! Du gjorde det rätta vännen! Hoppas att det känns lite bättre.
P
Tack söta ni. Inbillar mig att det känns bättre.
Ja, iaf tills BamBam, den andra katten, började yla inatt på jakt efter Lilleman. Han har nu fattat att han är ensam. :-(
Stor kram. Vet precis hur det känns när en kär familjemedlem försvinner ur ens liv. Men ibland är det enda rätta att låta dem somna in. Då slipper de lida mer.
kramar
Skicka en kommentar