Hej hej...

Ledsen att jag varit borta. Det har varit lite deppigt, varit såå trött, men nu börjar det ljusna. Vädret, humöret - alltihopa. Och så underlättar det om man tar sina järntabletter också...
Iaf, nu är jag tillbaka. Ingen anledning till oro. :-)

Milo har förstås varit på topp hela tiden och levt loppan och utvecklats för varje minut som gått. Oerhört mammig fortfarande, men det är nåt jag kan leva med.

Så här kommer en liten kavalkad på vad vår favorit-kille har roat sig med senaste tiden:

En dag hos mormor, Picasso var i full fart.

Full fart på gungan här hemma...

... rutschkanan likaså.

Och så dagens höjdare: Gräsklipparen. Nu vet jag hur det går till när barn börjar illtjuta på Ica. H-r! Tror varenda människa vände sig om och illstirrade på oss. Eller vadå "tror", klart alla tittade. Man har ju själv gjort det. Ni vet, innan man fick barn och insåg att det är inte så himla lätt att ta sig igenom en veckohandling!

Och då ska ni veta att det var min idé att köpa den eländiga gräsklipparen. Det var bara det att när Milo väl fått tag på den (han klättrade ur vagnen), så vägrade han släppa den.

För att göra en kort historia lång: Jag bar honom över armen - med gräsklipparen hängande, sköt en fullastad vagn genom kassan - tack o lov för scannern - o så tjoff in i bilen. Milo, han tjöt hela vägen. Bilbarnstolen gick förvånansvärt lätt, men då lyckades jag trycka in gräsklipparen först. Det gick på ren vilja, Milo släppte den inte en sekund.

Multi-tasking, me?

Lycka.