onsdag 10 juni 2009

Ojojojoj!

Det är verkligen ingen bra kombination att:

1) Börja bygga hus

2) Börja nytt jobb och

3) Fortsätta blogga

Bör jag sluta med nåt (läs nr 3), antagligen. Men jag gör det för min egen skull och för att ha kvar minnena så det blir helt enkelt när jag hinner med.

Husbygget går iaf framåt, nu är vi på dag 5 med mark- och grundarbetet efter några dagars uppehåll. Vi börjar kunna se var och hur placeringen av huset kommer vara. Ska se om jag kan skrapa några bilder nu när jag har en ny - hyfsat iaf - dator. ;-)

Har nu jobbat i 3 dagar och efter ett fantastiskt välkomnande och två dagars fluff har jag nu insett att jag inte kan någonting och är något stressad! Chefen säger att jag ska ta det lugnt och att det går bra, men själv känner jag mest som väninnan uttryckte det: att man luras och snart kommer någon o tar en och undrar vad gör du här?!

Men - som ni förstår: jag trivs strålande! :-D

Och bloggen... ja, här kommer bilder på Milo - för att blidka och en liten statusrapport från bygget:


Milo gillar verkligen den nya sandlådan vi skaffade till honom :-D

Hm, var är Milo?


PS. Har ett par gamla inlägg som jag ännu ej skickat ut på bloggen, får se om jag tar mig i kragen, men under tiden...

KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!

3 kommentarer:

Jossan sa...

Vad är det för spännande jobb du har den här gången? Själv skriver jag min sista tenta innan sommarlov imorgon...eller ja lov och lov jag ska jobba och inte plugga. Ja lov! Hoppas allt går bra på hem- och byggfronten, gud så spännande. Hoppas vi hinner ses nåt nångång, snart. Vore så himla trevligt tycker jag. Hälsa familjen och må så gott. Kram Jossan

Vera sa...

Vore så kul! Vad sägs om att sätta ihop ett tillfälle under semestern, jag går den 15:e juli, innan dess är det rätt körigt. Och då har ju alla gott om tid att planera. Kram o hälsa du med!

Mathilda sa...

Haha, precis sådär brukar jag också känna mellan varven på mitt jobb. Då har jag ändå varit där i 1,5 år nu. Typ "åh, snart kommer de på mig med att jag ju egentligen inte alls kan det här och så måste jag sluta..." Vart försvann självförtroendet, kan man undra.