Supersociala superveckan

Toppenvecka! Massor med aktiviteter och allt i goda vänners lag - stora som små. Underbart! Precis som vi gillar det, Milo och jag.

Söndag: Käraste M som är på barnledigt besök ville gå på bio. Jag offrade mig förstås. ;-) Det blev en tjejkväll med ytterligare två goa tjejer, middag på stan, godis och så bion förstås - SATC. Toppenkväll och såå bra film! Och då har jag verkligen inte följt serien. (Oväntat eller hur?)

Måndag: Tog M till Centralen - snyft! - och tröstade mig med lunch i stan med väninnan och hennes lille C. Supertrevligt, men måste M ställa sig upp i barnstolen??

Tisdag: Vilodag. Vilket ju aldrig är vilodag: städa, tvätta, handla...
Onsdag: Barnvagnsbio med väninnan L och hennes 4-månaders. Milo älskar bio - men inte att sitta still. Nå, vi fick se hela filmen, men kanske inte sittande hela tiden. Sen blev M så förtjust i lilla W att han försökte krypa över i hennes vagn. Två selar är ingenting för en kärlekskrank liten kille.

Vad har Carrie på sig??
Själv har Milo Stålmannen t-shirt, röd haklapp, jeansshorts och neongrön Molo-fleece.

Inget stoppar vår Romeo.

Torsdag: En granne har varit hemma med bebis lika länge som jag. Vi ses här och var och varje gång säger vi att vi måste ses "på riktigt". Äntligen (!) fick vi ändan ur barnvagnen. Vi har ju så mycket gemensamt. Hennes yngsta är bara 3 veckor äldre än Milo - t ex.

Alla leksaker är helt plötsligt roliga när någon annan leker med dom...

Fredag: Mammagrupps-lunch i vår trädgård. Ljuvligt. Vi fick alla riktigt bra träning i armar och ben dock. Bebisarna sitter inte still längre. Surprise? Pastasallad, rabarberpaj, vaniljsås och kaffe är alla väldigt spännande saker. Att sitta still under äppelträdet är däremot inte kul.

På kvällen träffade vi gudfar med familj över pizza. Milo tyckte barnens fotboll var fantastiskt kul. J är förstås i extas och ser framemot framtiden. ;-)

Vad menar du med "Solhatt", mamma?

Och nu i helgen har vi träffat far- och morföräldrar. M är ju väldigt mammig och pappig just nu, men dom funkar ALLTID. Först små blyga leenden, tjuvkikande och sen kraaaaaaaaaaaaaam. När vi skulle åka pussades M på sitt vanliga vis - gapande mun - och vinkade hejdå. Premiär minsann. Favoritbarnbarnet alla gånger - ja, han är ju det enda... :-)

Men det bästa är - nästan - att Milo har ätit min hemlagade mat. Tjohoo! Ja, jag vet att är fixerad, men allvarligt... ALLA äter min mat.