måndag 13 april 2009

Läggdags

Har nyss lagt Milo. Kvällen var helt klart annorlunda mot vad den brukar vara:

Efter att som vanligt fått ny blöja och pyjamas, tar lillen sin snutte (nappen är förstås redan i munnen) och stegar iväg till sovrummet. Pappan ropar godnatt och Milo vinkar tillbaka. Mamman skyndar efter och ser precis sonen kliva upp i sängen själv. Där sätter han sig glatt och tar emot sin vällingflaska och klunkar i sig. När han är klar ger han tillbaka flaska och lägger sig ner. Mamman ramsar och säger "godnatt, sov så gott" och går ut. Milo ligger kvar.

Ah, visst är det en fantastisk historia?? Och den är helt sann! Det trodde ni inte, va? Men... Ja, ni visste ju att det var ett "men".

Jovisst, Milo verkar själv så fascinerad av sitt tilltag att han vill göra om det - två gånger till. Tredje gången gillt gällde tack o lov och efter att ha haft lite sällskap bredvid sig sista omgången så somnar han. Förhoppningsvis. Hör lite ljud därifrån, men men...det är lovande.

Nu Star Wars, ostbågar o cola i gott sällskap. Kram o gonatt!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Och hur har det gått sedan?
*nyfiken*

Apan sa...

Åh vad gulligt. Upprepning verkar ju vara något som går hem just nu.

Stina sa...

Åh vad härligt! Så är det här hemma också. Nattningarna går som en dans och Maja somnar själv o sover som en stock i 12 timmar. Lyx! God helg på er!

Vera sa...

Både bra o dåligt här just nu. Han säger till att det är läggdags, eller går helt enkelt till sovrummet själv - prick 19.30 varje kväll. T o m igår när vi hade gäster! Däremot tycker han ju i samma veva att han kan gå upp när han vill också, vilket betyder att han börjat sova sämre igen. Men, han blev förkyld idag och gnuggar friskt där kindtänderna ska komma upp, så det kan ju vara bara det som stör...

Påminner mig själv att han ju faktiskt säger till när det är dags o att det är punktligt. Han vinkar alltid gonatt också när han ska lägga sig och ikväll när jag skulle lägga honom sa han "So go" till pappsen!

Så fort han blir frisk ska jag vakta utanför dörren o jobba på att förlänga nätterna igen. Så tyvärr Stina, inga tolv timmar här. ;-) Men, utgångsläget är ju strålande - tänker positivt. :-)

Oj, så långt. Behövde nog skriva av mig. :-D Tack tjejer!!